En av sveriges bästa företagsledare på börsen, Leif Östling, menar att riskkapitalet är bättre ägare för företagen än börsen.

”Börsen är kortsiktigt optimerande. I EQT slipper man kvartalsrapporteringen och kan ha en längre tidshorisont på upp till 4–6 år. Riskkapitalaktörerna jobbar betydligt mer aktivt med att utveckla sina bolag. Styrelserna består av bara 3–5 ledamöter, och man byter ledamöter och företagsledning snabbare om det behövs”, fortsatte Leif Östling.

Vi håller med och menar att utvecklingen senast åren när private equity bolagen blivit fler, starkare och bättre på företagsutveckling innebär att de som blir kvar på börsen är B-laget, de som inte lyckas attrahera riskkapital. Börsen är sista utvägen att lösa finansiering.

Börsen har en funktion till, att vara exitplats för utköpsfonderna att göra exit när man är klar med sin resa. Senast var det Segulah som placerade HMS Networks på börsen.

Dessutom förstärks (försämras?) B-laget i och med att de bästa bolagen på börsen köps ut då riskkapitalet köper bolag med potential som inte kan realiseras med otåliga kvartalsrapportsfokuserade börsaktörer i ägarlistan.

En fördel för mindre bolag som tvingas till börsen är att man som grundare kan härska genom att söndra, trots att man blir ordentligt utspädd. När man efter en introduktion på börsen fått ett par tusen mindre aktörer, ofta småsparare, finns ingen motkraft mot entreprenören. Huvuddelen av de små aktieägarna kommer aldrig engagera sig för bolaget eller ens dyka upp på en årsstämma.