Läste precis ett inlägg på utmärkta VC Perspectives (Creandums blogg) om hur värderingen av mjukvaruföretag går nedåt. Värderingen baseras i högre grad på företagets omsättningssiffror i dagsläget. Kort o gott: omsätter du en miljon så är du värderad till en miljon (eller lite mer). Ett ganska normalt sätt att värdera bolag på traditionellt. [Läs även Daniel Blomqvist kommentar till detta inlägg i kommentarsrutan som klarlägger skillnaden på värderingen av befintliga industriella mjukvaruföretag och start-ups.]

Internet och  mjukvaruföretag har dock gått lite vid sidan av denna typ av värdering som bekant. Man har ofta värderat bolagen utifrån framtida intäktsmöjligheter och då fått en mycket högre värdering redan i tidiga faser när bolaget kanske inte ens fått igång kassaflöde och omsättning. Högrisk investeringar som i enstaka fall lönat sig. 

Problemet med denna värderingstyp (förutom att det är jobbigt om värderingar byggd på framtida fantasier slår fel) är också att den föder fram entreprenörer/lyckosökare som drar igång start-ups med egna fantasibaserade värderingar. Guldgrävare. När inte riskkapitalet kommer in… och inga kunder är beredda att finansiera power-point idén… ja, då står man där och gasar utan soppa i tanken med nya erfarenheter vunna.

På Emerging-listan finns ett tjugotal företag som omsätter under 1 miljon per år. Med värderingsmodellen som VC Perspectives lyfter fram innebär det att dessa bolag i nuläget skulle värderas till 1 miljon eller mindre. För att få upp en body i bolaget som klarar av att hantera den dagliga verksamheten borde det antagligen minst finnas en VD, en säljare och en teknikansvarig. För att inte tappa personal till andra jobb så bör man ligga på minst 25 000 SEK i månaden kryddat med lite ägarandelar. Med lite omkostnader på det så hamnar man på ca 1,5 miljoner i kostnadsbas per år om detta team ska köra 100% operativt i bolaget.

Om riskkapitalisterna i nuläget värderar mjukvarubolagen utifrån omsättningssiffrorna så måste man starkt ifrågasätta om ett bolag som ännu inte kan bära sin en egen kostnadsbas på ca 1,5 miljoner ska späda ut sig genom att t ex ta in 500kkr för 30% i bolaget. Det vattnas säkerligen i munnen hos alla VC nu när värderingarna sänks men frågan är om entreprenörer överhuvudtaget ska starta upp business om man inte först lyckats skapa affärer på affärsidén?

För de företag som börjat få igång affärerna men ännu inte fått upp tillräckliga intäkter för att betala en profesionell operativ organisation så behövs det kapital. För en “gammel-VC” borde detta vara drömsituationen. Färdig produkt/tjänst som börjat sälja och bolaget behöver pengar för att anställa säljare. Serve-ess. Men om man inte kan övertyga VC om de framtida intäkterna och en värdering kopplat till detta, så är nog VC inte ett bra alternativ i dagsläget. En kraftig utspädning tidigt kommer att påverka motivationen hos grundarna och nyckelpersonal ganska fort. Snabbt övergår bolagets “start-up kåranda” till att vara en finansiering av nästa start-up eftersom personalen tappat motivation för det pågående start-upet men behöver lönen som jobbet ger. Nya affärsidéer för nya start-ups skapas på arbetstid betald av VC.

Då är det bättre att titta på alternativ. Genom att stryka utgifter för egen säljorganisation och istället satsa på partners för försäljning kan kostnadsbasen sänkas. En VD som jobbar vid sidan med ett annat jobb kan vara ett tillfälligt alternativ. Teknikutvecklingen är det svåra att ersätta. Troligen är det här man måste använda de första intäkterna. Tyvärr måste sälj och operativt kundarbete med egen personal få stå efter utifrån ett sådant upplägg. All egen tid hos grundarna måste ligga i att sporra och stödja partners i försäljningen. Dom kan möta kunden professionellt och därmed hålla varumärket för bolagets tjänst/produkt på en trovärdig nivå. Så fort man fått in intäkter som kan hålla en egen säljare operativ så måste detta vara prioritet.